Flemish Baroque Era Painter, 1599-1652 Flemish painter. He was apprenticed to Herman de Ryt in 1614 and later visited France, Italy and Germany before returning to Antwerp by 1625. He painted pantry scenes, farmyards with poultry, fish markets, game pieces, garlands and diverse still-lifes of fruit and vegetables. Game paintings are most frequent and reflect the influence of Frans Snyders. Adriaen adopted the same abundant displays of game, fruit and vegetables, usually set on a table parallel to the picture plane. Compositions typically fall in horizontal and vertical lines in contrast to the dynamic diagonals of Snyders. In large works, such as the Still-life with Game, Vegetables, Fruit and a Cockatoo (1650; Malibu, CA, Getty Mus.), Adriaen's accessories overflow the table on to the floor below. Baroque devices, such as a sweeping curtain and background window view, add movement and depth. Van Utrecht favoured warm earthen tones, especially grey-green, and a strong chiaroscuro light in his still-lifes; the latter may derive from his knowledge of Italian painting. The artist's style changed little during his career, save for the gradual elimination of figures in his paintings. The influence of Jan de Heem and Jan Fyt can also be seen in his later work.   Related Paintings of Adriaen Van Utrecht :. | Vanitas - Still Life with Bouquet and Skull | Still Life | A Pantry | The old fish market in Antwerp | Fishmonger's Stall |
Related Artists:
Kuhn Justus Engelhardt
German artist d.1717
Pedro Figari
(June 29, 1861-July 24, 1938) was a Uruguayan painter, lawyer, writer, and politician. Although he did not begin the practice until his later years, he is best known as an early modernist painter who emphasized capturing the every-day aspects of life in his work. In most of his pieces, he attempts to capture the essence of his home by painting local customs that he had observed in his childhood. Figari painted primarily from memory, a technique that gives his work a far more personal feeling. With his unique style, which involved painting without the intention to create an illusion, he, along with other prominent Latin-American artists such as Diego Rivera and Tarsila do Amaral, sparked a revolution of identity in the art world of Latin America.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).